”Revolternas år” av Solveig Olsson-Hultgren

Utgivning: Opal förlag, 2011

Året är nu 1968, och på Dalsjögården bor systrarna Åsa och Saga. Åsa är sexton år och vet att hon inte ska bli bonde som sina föräldrar. I stället har hon ärvt mormor Gretas intresse för mode och vill bli kläddesigner. Och så vill hon också åka till London, för det är ju där som allt roligt och spännande händer! Nu ska hon ju snart äntligen gå ut grundskolan, så nu ska det inte dröja så länge innan drömmen kan bli sann… Saga är bara elva år gammal och har inte just några framtidsplaner ännu. Men drömmer gör hon ju ändå, för hon befinner sig mest i sin egen värld. När hon inte läser böcker, så är hon ute och leker och fantiserar… Men så en dag händer plötsligt något, som vänder upp och ner på systrarnas tillvaro. Allting börjar med att mamma Elisabeth inte är hemma när Saga kommer hem från skolan, som hon alltid har varit förr. Hon verkar bara ha cyklat iväg någonstans, och ingen vet vart. Och sedan får familjen veta att hon råkat ut för en olycka. Någon har kört på henne med en bil och sedan bara smitit därifrån. Elisabeth överlever visserligen, men hon måste ligga på sjukhus. Och först nu börjar hennes döttrar förstå hur mycket hon egentligen gjorde där hemma, både utomhus och inomhus. Åsa är ju äldst och får därför ta det största ansvaret. Men hur ska hon orka sköta både skolan och alla de nya sysslorna hemma? Inte för att hon tänker läsa vidare, men hon vill ändå få ett hyfsat slutbetyg. Och än mindre finns det någon plats för hennes drömmar om att skapa kläder i London. Grälen med pappa Harald blir allt fler och fler… Samtidigt försöker Saga hitta smitaren, som körde på deras mamma. Och hon får faktiskt tag i ett nytt vittne. Men han är ju utvecklingsstörd och dessutom livrädd för poliser, så hur ska han då kunna hjälpa dem? Men med lite hjälp från släkten går ju ändå livet framåt under detta revolternas år, då vad som helst kan hända…

”Apelsinflickan” av Lena Kallenberg

Utgivning: Tidens förlag, 1997

En dag i mars 1882 blir Signe hämtad till sin första pigplats. Hon var åtta år gammal när hennes far lämnade henne på ett barnhem på Söder i Stockholm, och nu har hon bott där i nästan halva sitt liv. Men nu har det alltså blivit dags för henne att börja försörja sig själv, och det går bra ända tills husbonden förgriper sig på henne. Signe vet att det är strängt förbjudet för pigor och drängar att rymma från tjänsten, men hon ser inget annat val än att ändå göra så…

Signe kommer till sist tillbaka till sitt barndoms Stockholm, men det visar sig att det är mycket svårt för flickor att få ett arbete, när alla platser redan har blivit tagna. Så får hon dessutom veta att Alice, som är hennes bästa vän från åren på barnhemmet, har valt samma bana som alltför många andra…De kallas för ”apelsinflickor”, för de låtsas gå längs gatorna och in på krogar för att sälja apelsiner. Men alla vet att de i själva verket är prostituerade… Signe kan inte förstå hur Alice kan vilja leva på detta sätt, och hennes tid som älskarinna åt en rik grosshandlare slutade ju också på ett horribelt sätt. Men nu är ju Signe fortfarande arbetslös, så hon är tvungen att leva på Alices ”horpengar”. Fast det har ju också blivit så att hon får ta hand om den lille Gusten, som är son till änkan som de bor hos… Efter fadäsen med grosshandlaren blir Alice inskriven på prostitutionsbyrån, så hon måste gå och bli undersökt av en läkare två gånger i veckan. Myndigheterna vid den här tiden försöker inte förbjuda alla dessa kvinnor från att utöva yrket, men de vill åtminstone förhindra att könssjukdomar sprids… Men en dag försvinner Alice, och Signe får ju inte bo kvar hos änkan utan att kunna betala sin hyra. Fast hon lyckas få plats på ett hem för ”fallna kvinnor”, och så börjar hon gå i lära som bokbindare. Egentligen får Signe det alltså bättre än vad hon har haft det på länge, men det finns ändå saker för henne att grubbla över. Var det verkligen bestämt av ödet att det skulle gå som det gjorde för Alice? Kommer hon få träffa sin far igen? Och hur ska det bli mellan henne och Björn?

”Spränga gränser” av Solveig Olsson-Hultgren

Utgivning: Opal förlag, 2009

Ibland är livet svårt för femtonåriga Cecilia Berglund. Hon går ju på läroverket, och trots att året nu är 1956, så är det inte en självklarhet att få göra det, inte om man tillhör arbetarklassen. Men det här gör ju också att mamma Rebecka redan ser Cecilia som den första flickan i släkten, som kommer att ta studenten. Och tänk om hon inte klarar av det? Hennes bror Hannes är också avundsjuk på henne, eftersom han tyvärr ärvt pappa Samuels ordblindhet och aldrig fått några fina betyg. Men det finns även annat, som Cecilia funderar över… Rock ‘n’ rollen har ju nyligen kommit även hit till Sverige. Men många vuxna tror att den nya musikstilen är farlig, och framför allt är det ju inget, som flickor borde hålla på med. Då bildar Cecilia och fyra kompisar ett rockband, för att få visa att flickor visst kan spela rock ‘n’ roll. Och när Cecilia får veta att Hannes vill skriva dikter, så hjälper hon honom att skriva ner dem på papper. För visst borde man väl kunna bli författare, trots att man är ordblind, om man bara kan ta emot lite hjälp? Och så börjar ju Cecilia fundera på att bli läkare eller forskare, så att hon kan upptäcka botemedel mot olika sjukdomar. Ja, det är många gränser, som hon kämpar för att spränga det här året. Men det finns många andra i världen, som också har sitt att kämpa för… Cecilia lär till exempel känna Gunnar, som måste vårda sin svårt sjuka mamma. Och på nyheterna handlar det om det misslyckade upproret i Ungern, som får Cecilia att undra hur mormor Elin kan vara kommunist, och om Suezkrisen, som gör att bensinpriset går upp även i Sverige. Cecilia börjar nu också se samhällsutvecklingens negativa sidor. Alla de nya fabrikerna slår hårt mot hantverkare som hennes pappa. Och fler och fler vill ju riva det hus, där gammelmoster Ida Sofia bott i fyrtio år, för det är ”för omodernt”. Går det att ändra på det? Och kan ett flickband få ett skivkontrakt?

Detta är den åttonde delen i serien om släkten Andersson.

”Roller och ridåer” av Solveig Olsson-Hultgren

Utgivning: Opal förlag, 2008

En sommardag 1949 dyker en sextonårig flicka plötsligt upp hos Elin Andersson, när hon står ute på torpet och målar. Och det är ju en flicka, som ser nästan precis ut som Elin själv gjorde i den åldern! Judith Ek har nämligen kommit dit från Stockholm för att söka upp sin biologiska mor. Men inte för att hon är intresserad av att lära känna Elin, utan bara för att hon behöver pengar. Judith tycker ju att då Elin sluppit henne så länge, så borde hon väl i alla fall kunna hjälpa henne nu! Hon vill nämligen börja på en teaterskola i Göteborg, ta det första steget till att bli en filmstjärna. Men det blir inte alls som Judith hade tänkt sig. Hon kommer inte till Göteborg, men i stället lär hon känna inte bara Elin, utan också kusinen Elisabeth och mostrarna Ida Sofia och Greta. Och hon känner ju snart en närhet till dem, som hon aldrig kände till sina adoptivföräldrar, och än mindre till morbror Ernst, som tog hand om henne efter deras plötsliga död. Judith är mycket trött på den släktens tjat om att hon skall leva ett ”kristligt leverne”, vilket betyder att allt roligt eller ”onödigt” verkar vara strängt förbjudet. Och snart nog lär hon sig också att tycka om det arbete, som hon lyckats få borta på pappersbruket, och det lilla teatersällskap, som hon blir medlem i. Och så har hon ju träffat Rauno! Men det finns ju fortfarande bekymmer i Judiths liv. Hon vill stanna hos Elin, som nu verkligen har blivit en mor för henne, och fortsätta leva sitt nya liv. Men som minderårig har hon ju inte rätt att själv bestämma var hon ska bo, så kanske blir hon tvungen att återvända till fosterföräldrarna i Stockholm, fast hon inte alls vill göra det… Och dessutom får Rauno en inkallningsorder! Det betyder att han måste återvända till Finland för att göra sin militärtjänstgöring. Så nu har Judith en ny svår tid framför sig…

Detta är den sjunde delen i serien om släkten Andersson.

”Skärvor av kristall” av Solveig Olsson-Hultgren

Utgivning: Opal förlag, 2007

En höstdag 1938 måste femtonåriga Louise Stjärnstedt se sin mor bli begravd. Louises mor, Mandi, har dött på ett mentalsjukhus, där hon fått vara inlagd från och till under sina barns hela uppväxttid. Och det är som om Louise aldrig kände henne på riktigt. Men lyckligtvis har Louise i alla fall sina tre mostrar, som ställer upp för henne så fort det behövs. Och det behövs verkligen när hennes far allt oftare visar upp sidor, som gör att hon måste undra vem han egentligen är… Fler och fler förstår att ett nytt krig snart ska bryta ut. Så får Louise en helt ny bänkkamrat i skolan. Heinz är jude och flykting från Nazityskland. Han får nu henne att fundera över Hitler och nazismen, samtidigt som hennes känslor för honom växer. Hon börjar en undersökning om vem som står på vilken sida… Men det verkar som att livet i den fina villan håller på att vändas upp och ner. Louises äldste bror Erik rymmer hemifrån och deras hembiträde får sparken. Och det visar sig att Louises far blir rosenrasande över att hon träffar Heinz. Och en dag får hon ett brev från sin mor, som gör att hon fattar ett beslut…

Detta är den sjätte delen i serien om släkten Andersson.

”Det fjärde rummet” av Solveig Olsson-Hultgren

Utgiven: Opal förlag, 2006

Året är 1932, och Anna bor med sin mor Greta och sin lilla syster Elisabeth i Växjö. Anna tycker om att göra ritningar av hus, fast hon gör det bara i hemlighet om natten. Egentligen skulle hon nog vilja bli arkitekt, men det verkar vara en helt omöjligt dröm om man både är flicka och fattig. Familjen har knappast ens pengar till maten eller till hyran, fastän Anna försöker klara upp allt så gott hon kan och fastän kyffet de hyr är så litet. Det beror till stor del på att Greta är deprimerad sedan hon åter blivit sviken av en man. Hon arbetar som sömmerska i vanliga fall, men nu orkar hon knappt sy och tjäna några pengar längre. Och om hon skulle få tag i några kronor, så lägger hon dem på sprit… Anna är inte mer än fjorton år gammal, men nu måste hon vara vuxen och sköta allting. Hon går nu för all del inte längre i någon skola, så visst skulle hon kunna arbeta och tjäna pengar. Men det råkar vara svåra tider för många just nu med stor arbetslöshet. Och minst av allt verkar det finnas arbeten för unga flickor som Anna. Hon kan därför bara ta sig fram genom ströjobb och allmosor från släkten…

Fast tänk om Anna skulle skriva brev till sin far i Amerika och be honom om pengar? Men hon kan ju inte någon engelska, och dessutom har hon ju aldrig fått träffa honom. För både hon och ”Lisa” är nämligen oäktingar, vilket inte heller gjort deras liv enklare. Anna önskar hett att hennes mor åter ska kunna bli frisk, men det tar naturligtvis sin tid. Och mår Elisabeth verkligen bra av allt det här? Hon är fyra år gammal och förstår inte såg mycket av bekymren, men Anna blir rädd för att det ska sätta spår även hos henne. Men så dyker Frälsningsarmén upp i Annas liv och ger henne äntligen ett fast arbete. Visserligen råkar hon snart ut för ett nytt bakslag när hennes mor får lunginflammation. Men som tur är finns ju mostrarna Ida Sofia och Elin och även mormor Sofia Margareta, som ställer upp medan Greta ligger på sjukhus. Och om släkten bara hjälper till, så kan visst till och med Annas till synes omöjliga drömmar slå in…

Den här boken är den femte delen av tio i serien om släkten Andersson.

”Hemlängtan” av Michelle Magorian

Utgivning: Tiden förlag, 1985.

Virginia Dickinson, som helst går under smeknamnet Rusty, har fått bo hos en fosterfamilj i USA under nästan hela andra världskriget. Fast nu har freden kommit till Europa, och i och med det måste hon återvända till England. Men fem år i USA har gjort den nu tolvåriga Rusty till en riktig amerikanska, och det är svårt för de flesta att acceptera det. Hon har dessutom svårt till en början att känna någon närhet till sin mamma, som vill att hon nu ska bli en lydig engelsk flicka, eller till sin lillebror Charlie, en sur liten fyraåring. Däremot blir Rusty omtyckt av den gamla Beatie, som familjen bor hos under Rustys första tid i England. Och hon blir snart kompis med Beth, som bor en liten bit ifrån dem. Men just när Rusty börjar lära känna sin mamma och sin lillebror, så blir det dags för dem att flytta till barnens stränga farmor. Och värst av allt: Rusty blir tvungen att börja i en förnäm internatskola, där allt hon gör och säger verkar strida mot någon av skolans tusentals regler. Det gör att såväl lärare som skolkamrater vägrar att acceptera henne. Hennes enda vän är Lance, som också han har varit evakuerad till USA under kriget. Men eftersom han är pojke kan de inte gå i samma skola, eller ens träffa varandra utom i hemlighet på nätterna. Sedan kommer Rustys pappa plötsligt hem från kriget i Japan, och det visar sig bara bli början på ännu fler bekymmer…

Jag brukar väl tycka att ungdomsromaner oftast är lättare att smälta än vuxenromaner. Men det går inte att låta bli att rysa över den hemska mobbning, som Rusty blir utsatt för på internatskolan. Det är helt obegripligt att lärarna inte bara tillåter att det går så långt, att en tolvåring funderar på att ta sitt liv och rasar i vikt. Utan de gör till stor del allting bara värre, genom att de förnedrar Rusty inför de andra eleverna, bara för att hon råkar bryta mot någon av deras regler, och genom att till varje pris bevara ett vidrigt system, där alla som sticker ut genast blir hatade och utfrysta. Ja, man får bara vara glad över att man själv aldrig har gått på en internatskola. Men det är knappast roligare att läsa om hur Rustys farmor och pappa beter sig. Jag kan väl tänka att pappan har blivit som han blev på grund av sin mamma, och dessutom fick han nog vara med om mycket i kriget. Men hur blev Rustys farmor som hon blev?

”Nya tider” av Solveig Olsson-Hultgren

Utgivning: Bonnier Carlsen, 2005

När vi träffar Rebecka Andersson igen är det nyårsafton 1920, och hon står med en rad släktingar på torget och lyssnar på landshövdingens tal. Rebecka har nu fyllt femton år, och nu har hon alldeles nyss flyttat bort till sin moster Ida Sofia i Växjö. Hon kan ju inte riktigt känna sig hemma i huset, som hennes mor Elin skaffat med sin make Amandus. Och så vet hon att där i Växjö finns det ett lärarseminarium, och dit ska hon söka sig nu till hösten. Men fram till dess måste hon ju arbeta och tjäna pengar, och nu har hon fått plats som biträde i en skoaffär… Men det visar sig att om man vill in på lärarseminariet, så behövs det mer än goda betyg från folkskolan. Det som avgör om man får börja där är istället om man klarar intagningsproven. Rektorn tycker att Rebecka ska gå en preparandkurs under vårterminen. Men hon kan väl aldrig göra det och arbeta samtidigt? Men det visar sig att moster Ida Sofia förbjuder Rebecka att bara ge upp sina drömmar. För nu har hon fått en lista på böckerna, som hon skulle ha läst på preparandkursen. Och nog måste hon då kunna läsa dem på fritiden och klara av alla proven i augusti? Uppmuntrad av mostern blir Rebecka ändå tvungen att försöka…

Men nu har Rebecka också två till mostrar, som bor i staden och som hon får träffa då och då. Mandi har gift sig med en rik löjtnant och bor i en stor villa, men hur lycklig är hon egentligen? Greta som är den vackraste av systrarna är också glad och charmig, men det är inte lätt för henne att vara en ensamstående mor utan att ha ett fast arbete. Och hur kan det komma sig att Ida Sofia inte har något intresse alls för män? Har det bara med systrarnas otur i kärlek att göra? Samtidigt som Rebecka arbetar och pluggar och funderar på familjebekymren, så träffar hon Henric. Han är son till en bankdirektör, men det verkar som att han är intresserad av arbetarflickan Rebecka. Han kan ju också låna ut böcker, som hon måste ha till sina studier. Men kan hon lita på honom?

”Ulrike-serien” av Vibeke Olsson

”Ulrike och kriget”: Albert Bonniers förlag, 1975

”Ulrike och freden”: Albert Bonniers förlag, 1976

I september 1939 börjar andra världskriget, och i München i Tyskland bor den tolvåriga Ulrike Beckenbauer. Hon har blivit uppfostrad i skolan till att bli en stolt nationalsocialist (fast det visar sig att hennes föräldrar inte gillar Hitler), och hon är en trogen anhängare till sin Führer. Och hon vägrar sluta tro på att Tyskland ska kunna vinna kriget, för hur ska hon annars kunna stå ut med att matbristen och bombanfallen bara blir allt värre? Sedan lyckas hon också med att anmäla fyra ”fosterlandsförrädare” till Gestapo, och för detta får hon fina utmärkelser av sin ungdomsgrupp. Men så kommer freden, och nu styrs München plötsligt av amerikaner och nazismen blir förbjuden. Ulrike blir alltså tvungen att låta grannfrun Frau Müller sprätta bort alla hennes nazistiska utmärkelser från hennes jacka, men hon är fortfarande en övertygad nationalsocialist i sitt hjärta.

När freden har kommit är Ulrike arton år gammal, och båda hennes föräldrar och en av hennes bröder är döda. Hon blir tvungen att försörja sina två överlevande bröder själv, och hon måste bo med dem i en fuktig bunker. Matbristen för de flesta i staden har inte heller försvunnit bara för att kriget är slut, så det räcker inte med att hon har fått ett arbete som städerska på tågstationen. Hon blir också tvungen att extraknäcka som prostituerad (trots att hon var oskuld ända fram till att hon tog sin första kund), men hon kan ändå inte förhindra att hon får genomlida fler förluster… Allt det här gör
att Ulrike hatar den amerikanska ockupationsmakten allt mer, och att hon längtar tillbaka till sin drömbild av Führerns glansdagar. Det är först efter att hon förlorat allt, som hennes liv kan börja ta någon vändning mot det bättre. Men är hon beredd att överge sitt älskade Tyskland och flytta bort till Sverige, och att ge upp sin sista stolthet för att få ett utresespass?

Ja, man blir knappast glad av att läsa de här böckerna. Men jag måste säga att de är mycket viktiga. Någon har sagt att de beskriver ett ”förövarperspektiv”, men jag tycker att det är alldeles för förenklat. Snarare ställer de här böckerna den svåra frågan om man kan vara både förövare och ett offer, eller både en förövare och en frihetshjälte. Ulrike är som sagt nazist och skäms inte för det. Men hon är också en vanlig tonårstjej, som gör vad hon tror att hon måste göra just där och då. Och det är knappast hennes eget fel att hon växte upp i Nazityskland, så att hennes gärningar och åsikter framstår som avskyvärda idag. På grund av att Ulrike ännu var minderårig under nazisternas tid, så slipper hon ställas inför någon domstol. Men det är som att hon blir bestraffad ändå, när hon får vara hungrig och sörja och sälja sin kropp till män som hon egentligen hatar. Och det är knappast lätt att tycka om amerikanerna, som lever gott och utnyttjar tyska flickor sexuellt medan många tyskar svälter…

”Drömmar av glas” av Solveig Olsson-Hultgren

Utgivning: Bonnier Carlsen, 2004

En dag i mars 1917 kliver en kvinna och en flicka av tåget på en liten station i Småland. För nu har det blivit dags för Elin Andersson att vända hem efter många år i Stockholm, som mest har inneburit besvikelser och spruckna drömmar för henne. Och nu råder det dessutom ett världskrig, som gör att matbristen blivit svår för arbetarklassen i städerna. Elin kan inte längre tro att hon ska kunna försörja sig som konstnär, så nu har hon blivit tvungen att komma tillbaka till pappersbruket igen. Men på landsbygden ska det ju i alla fall finnas mat att köpa… Men om tågresan till Småland känns som att åka hem för Elin, så tycker hennes dotter Rebecka tvärtom att det känns som att åka bort från allt välkänt. Rebecka är elva år gammal och förstår inte varför de har lämnat hennes far i Stockholm. Och nu skall hon inte heller få vara tillsammans med sin mor, utan nu måste hon bo hos sina morföräldrar i deras torp. Mormor och morfar är nästan som främlingar för Rebecka, och det är ovant för henne att bo på landet i en stuga utan elektricitet eller vattenledning. Men det skulle nog ha gått bra ändå, om Rebecka inte hade haft otur med sin nya skola. För när hon kommer dit, så skär det sig direkt med nästan alla…

Fröken verkar som att hon genast bestämt sig för att tycka illa om Rebecka, och det är hon som får alla i skolan att förstå att Rebecka är ”oäkting”. Det var ingen som brydde sig särskilt om det i Stockholm, men det blir snart tydligt att i den lilla byn i Småland är det annorlunda. Och det är lika illa med skolkamraterna, som hela tiden hittar på något nytt som de kan reta Rebecka för… Till sist är det endast Samuel, som blir hennes vän. Han är son till storbonden Gusten och kan därför inte bli retad som den fattiga Rebecka. Men det är inte nog med att Samuel är adopterad, utan dessutom har han ovanligt svårt med läsning och skrivning… Rebecka lovade sin mor att inte vara till besvär för mormor och morfar, så därför vet hon inte hur hon ska få någon hjälp med sin situation i skolan. Men hon får ett brev från Elin, där hon får veta mer om vad hennes mor har gått genom. Rebecka börjar då försöka hitta tavlan ”Arbetets döttrar”, som gjorde att Elin kom in på konstakademin i Stockholm. Men hur ska hon lyckas få reda på vart den tog vägen?