Maj Bylock i häxornas tid

9789174512489_large_i-haxornas-tid_haftad

”Häxprovet”: Rabén & Sjögren, 1989
”Häxans dotter”: Rabén & Sjögren, 1990
”Häxpojken”: Rabén & Sjögren, 1991
”Häxguldet”: Rabén & Sjögren, 1993
”Häxkatten”: Rabén & Sjögren, 1995
”Häxbrygden”: Rabén & Sjögren, 1996
”Häxdoktorn”: Rabén & Sjögren, 1998

Maj Bylock (född 1931) började sin karriär som folkskollärare och författare till en rad läroböcker. Sedan började hon även skriva skönlitteratur. Hon har även där främst skrivit för barn och ungdom, och en stor del av hennes verk tillhör den historiska genren. Och dessutom har hon gjort förenklade versioner av flera gamla klassiker. Men här ska jag koncentrera mig på en av hennes serier, som jag kallar för ”Häxserien”. För de sju olika delarna heter ”Häxprovet”, ”Häxans dotter”, ”Häxpojken”, ”Häxguldet”, ”Häxkatten”, ”Häxbrygden” och ”Häxdoktorn”. Den här serien utspelar sig nämligen på häxprocessernas tid på sent 1600-tal och tidigt 1700-tal, då en ”häxa” kunde bli dömd till döden. Och på den här hårda tiden har en mor och en son inte bara fått samma förmåga inom läkekonsten, utan de blir båda två även anklagade för det allvarliga brottet häxeri och mycket nära att bli fällda… Serien börjar med att flickan Anneli drabbas av minnesförlust, men hon får bo kvar hos den gamla, läkekunniga Ylva, som snart också lär henne att läsa och hur man kan bota sjukdomar och krämpor. Men så blir Ylva blir anklagad för häxeri, och då glömmer folket i byn snart att hon har hjälpt dem många gånger. Tvärtom vill de gärna se att hon till och med blir dömd och avrättad för sitt ”brott”. Och i och med det börjar också en svår tid för den unga Anneli, som de kallar för ”häxans dotter”…

Därför är det också med blandande känslor, som Anneli förstår att hennes son Ulv har ärvt hennes förmåga att bota sjukdomar. Men hon vet också att Ylva skyddar även honom, trots att hon är död. Och eftersom Ulv är en pojke, så är det också möjligt för honom att studera och bli en riktig doktor, även om vägen dit är svår och lång om man är en vanlig bondpojke utan någon tidigare utbildning. Snart inser han dock att de kvinnliga patienterna fortfarande hellre söker sig till Anneli. För hur ska en man, även om han är en riktig doktor, kunna förstå deras problem bättre än en annan kvinna kan? Nej, då spelar det ingen roll för dem att han minsann har gått på universitetet i Uppsala. Och det är även genom Anneli, som vi kan få ana hur begränsade kvinnornas möjligheter var på den hör tiden. För en flicka kan inte resa omkring ensam på samma sätt som en pojke. Det kan bli mycket svårt att hävda sin rätt mot sin elaka svärmor. Och en större skam än att råka bli med barn utan att vara gift, det verkar ju inte finnas! Men när Ulv är huvudperson, så kommer det fram helt andra funderingar. Som om det kan gå att göra guld, om man bara har det rätta receptet. Eller om det över huvudtaget kan finnas något bra med kungens alla krig. Och när Ulv studerar medicin, så kommer han i kontakt med vetenskapen, så långt den nu hade kommit då för lite mer än tre hundra år sedan. Men när han försöker förklara för Anneli hur ett mikroskop fungerar, så förstår hon sig ju inte alls på det. För hur ska hon väl kunna det? Då vill hon hellre höra om de nya mediciner, som Ulv har tänkt tillverka…

De här böckerna är nog främst skrivna för tonåringar, och de är därför vare sig svårlästa eller långa. Ändå hinner Maj Bylock ta upp många tuffare ämnen under seriens gång. Och inte heller känns det som om varje del i serien behöver vara längre än vad den är. Maj Bylock hann nog ändå få fram allt, som hon ville berätta för oss om Anneli och Ulv. Det finns tyvärr ändå två saker med den här serien, som jag inte kan låta bli att irritera mig på. För det första har jag ju svårt för att Maj envisas med att skriva ”mej”, ”dej” och ”sej” i stället för ”mig”, ”dig” och ”sig”. För sådant kan kanske vara tillåtet i serietidningar, och jag kan ju också acceptera det i ”riktiga böcker” om det används bara i dialoger. Men jag tycker inte om när dessa talspråkliga ord finns med hela tiden även i den berättande texten, inte ens om just dessa romaner har tonåringar som sin främsta målgrupp… För det andra förstår jag inte varför en av Ulvs bästa vänner aldrig får ett riktigt namn, utan bara kallas för ”apotekarpojken”. Jag tycker att detta bara känns lite slarvigt, särskilt som han även råkar vara är en rätt viktig bifigur. Det kan möjligtvis vara som så att Ulv själv inte fick veta hans namn, så att vi har förklaringen där. Men kan det verkligen vara så? De umgicks ju så mycket med varandra att det inte känns realistiskt. Men i stort sett tycker jag ändå om den här serien, och jag vill gärna läsa fler böcker av Maj Bylock i framtiden…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.