”Överenskommelser” av Simona Ahrnstedt

c3b6verenskommelser

Utgivning: Damm förlag, 2010

Berättelsen börjar i Stockholm i december 1880. Beatrice Löwenström blev föräldralös när hon var fjorton år, och nu har hon bott hos släktingar i fyra år. Men det blir allt mer som en plåga för henne. För hennes farbror Wilhelm kan inte tåla självständiga kvinnor, och nu gör han allt så att den intelligenta och kavata Beatrice ska ”minnas sin plats”. Och kusin Edvard tar allt mer efter sin fars sätt. Faster Harriet är sjuklig och svag, så hon är inte heller till mycket tröst. Men lyckligtvis är Beatrice god vän med sin andra kusin Sofia och deras sällskapsdam Mary. Och en dag träffar hon också den norske affärsmannen Seth Hammerstaal. Han har sin enkla bakgrund till trots lyckats bli mycket rik, men folk ser honom bara som en fräck uppkomling. Och trots att Seth har haft många kvinnoaffärer, så är han fortfarande på jakt efter ”den rätta”. Men så träffar han ändå till sist den ovanliga Beatrice, och den här gången är det annorlunda. De två blir allt mer förälskade i varandra, men snart nog blir deras lycka förstörd. För farbror Wilhelm har nämligen lovat bort Beatrice, utan att ens tänka på att fråga henne om vad hon vill, till greve Carl-Jan Rosenschiöld. Och det är inte bara det att greven är runt fyrtio år äldre än Beatrice. Utan han är till råga på allt ännu en av alla dessa män, som vill styra sina kvinnor med järnhand och gärna plåga dem till underkastelse…

Men hur lite Beatrice än vill detta, så blir hon ändå tvungen att gå med på trolovningen. För hennes farbror hotar med att annars får greven den vackra men svaga Sofia i stället. Och i och med det här börjar ju ilskan koka inom mig… Jag blir så arg över att Beatrice inte berättar sanningen för någon, som vill och kan hjälpa henne. Men nu är ju Seth inte bättre heller, då han ju vägrar erkänna att han älskar henne. Och om det ser ut som att allt ska bli bra innan det blir värre, så råkar det bli fel ändå!Om de bara hade talat med varandra tidigare, så skulle vi ha fått en mycket kortare historia att läsa. Jag förstår ju det. Men det skulle också ha besparat dem (och oss) massor av helt onödigt lidande… Fast jag är förstås mest arg på historiens skurkar: farbror Wilhelm, Edvard och greve Rosenschiöld. Beatrice måste under en alldeles för lång tid vara helt utlämnad åt den här vidriga trion, som tycker sig ha rätt att misshandla och svälta och våldta kvinnor. Visserligen finns det också några män i den här berättelsen, som inte hör till den här kategorin. Men nu råkar det som sagt vara tre vidriga typer, som tycker sig ha all rätt i världen att bestämma över Beatrice. Och hon passar givetvis mycket illa in i den bild, som de här herrarna har av hur en perfekt dam skall vara. Men de gör allt för att kuva henne och förändra henne. Hon vågar ju knappast heller hoppas på att Seth inte är likadan som de, för hon är inte van med något annat än att män är på det här sättet…

Det är nog inte lätt för oss att förstå att det kunde vara så här illa för bara 130 år sedan. Att somliga kunde ha ett sådant förakt mot kvinnor, som inte var så underdåniga, lydiga och tystlåtna hela tiden. Och tänk om Beatrice varit en ung man i stället! Då skulle hon säkert fått gå på valfritt universitet. Kanske hon till och med skulle ha kunnat bli professor som sin pappa! Men nu råkar hon olyckligtvis vara en ung kvinna i stället, och så blir hon också tvungen att böja sig efter helt andra regler… Fast ändå kan man börja ana ett ljus där i mörkret. Seth har ju lyckats visa folk att man kan utmana adelns maktmonopol, och till och med klättra på samhällsstegen. Och det är tydligt att Beatrice på samma sätt kommer att arbeta för kvinnor rättigheter. Kanske hon till och med får uppleva de efterlängtade reformer, som kom under 1910-talet och 1920-talet? Jag hoppas i alla fall att hon får det, efter allt som hon fått vara med om… Några kapitel i historien utspelar sig på slottet Wadenstierna, som nu har blivit uppköpt och upprustat av Seth. Och det finns faktiskt också med i två ytterligare romaner av Simona… ”Betvingade” handlar om Illiana och Markus, som lever på 1300-talet, och i ”De skandalösa” får vi träffa Magdalena och Gabriel, som lever på 1600-talet. Även i de romanerna är det ju kärlekshistorierna, som är det egentliga navet i berättelserna. För det är så i den här genren. Men vi får även en bra bild av de olika epokerna i fråga. Och till en stor del handlar de också om att det länge var svårt för en kvinna att få styra sitt eget liv, även här i Sverige…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.