”Betvingade” av Simona Ahrnstedt

betvingade

Utgivning: Damm förlag, 2012

Visst är det så att jag inte kan se på mitt exemplar av ”Överenskommelser” utan att få ont i magen. För så grym var den verklighet, som vi kan läsa om där. Och ja, den innehåller ju självklart många av romance-genrens typiska klyschor. Men den har trots allt detta blivit en av mina favoritromaner. Simona Ahrnstedt kan få det som väl annars skulle framstå som fånigt och löjligt att bli trovärdigt, just genom att man ändå känner att det ligger en stor dos realism i berättelsen. Och redan en månad efter att jag hade läst ut ”Överenskommelser”, så var det dags för mig att också läsa ”Betvingade”. Jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar. Men jag brukar gilla de flesta historiska romaner, och ”Överenskommelser” hade minst sagt varit en stark läsupplevelse för mig. Så jag hade ju inget emot att fortsätta min bekantskap med Simona Ahrnstedt. Och jag blev knappast heller besviken… Berättelsen börjar en varm dag i maj 1349, på Kristi himmelsfärdsdag. Illiana Henriksdotter tillhör en stormannafamilj och bor på gården Månsättra i Östergötland. Egentligen skulle hon väl också ha haft ett bra liv, om hennes far bara inte hade varit så tyrannisk och hennes mor varit så känslokall. Hennes föräldrar tycker inte om hennes intresse för växter och läkekonst, och inget har blivit bättre av att hon har förlorat två män innan bröllopet. Folk kan ju tro att hon är tokig och för otur med sig!

Illianas enda hopp står till den försynte bonden Axel. Egentligen tycker ju hennes föräldrar att han är alldeles för fattig för att bli deras svärson, men hon själv har inte något emot att bli hans hustru. Inte för att hon egentligen är kär i Axel, men han verkar vara snäll och hon tycker väl om honom. Men så dyker ju Markus Järv upp i hennes liv… Han är både en skicklig riddare och en av kungens närmaste män. Men eftersom han har varit med i många krig, har han fått ett rykte om sig att vara både hänsynslös och farlig. Men han är också oäkting, och så har han fått kämpa hårt för att nå sina framgångar och få sina rikedomar. Och han vill ju inte binda sig till någon, så han är inte heller gift trots att många kvinnor gärna skulle bli hans hustru. Men så blir han tvingad av en rad av märkliga omständigheter att ingå äktenskap med Illiana… Hon kan först inte se något bra med det giftermålet, då hon bara har fått höra fasansfulla saker om ”Järven”. Men hon känner sig ibland trots allt dragen till honom. Och är Markus verkligen så där hemsk som alla de där ryktena påstår? Kanske de ändå kan få ett lyckligt äktenskap? Men innan de kan reda ut allt detta, så blir de tvungna att bo en tid hos kungen och drottningen i Stockholm. Illiana är inte alls van vid det tillkonstlade hovlivet, Markus är alltid upptagen, och hon är dessutom rädd för att han ska lockas av någon av de vackra hovdamerna. Så det är med andra ord en lättnad för henne, när de i stället får flytta i hans slott och göra det beboeligt efter många år av förfall. Men det finns fortfarande någon, som vill förstöra deras lycka…

Det finns bara en scen i ”Betvingade”, som får mig att riktigt rysa. Och det är när Illiana blir hotad av sina egna föräldrar, trots att kungen står alldeles bredvid och ser på! Annars är den här romanen inte alls lika brutal och hjärtslitande som ”Överenskommelser”, och den lyckas ju därför inte heller göra ett lika starkt intryck på mig. Men detta betyder absolut inte att den är dålig. För den har ju allt, som en bra historisk kärleksroman ska ha. Illiana påminner mig förresten om en annan romanfigur, nämligen Aurora i ”Ödets hav” av Elisabet Nemert. De är ju båda två intelligenta kvinnor från fina familjer på 1300-talet, som vill kämpa mot olika orättvisor. Och de tvingas ju båda två plötsligt in i ett äktenskap, bara för att sedan trots allt bli kära i sina makar. Markus är ju också som många män är i romance-genren. De kan verka bryska i början, men man behöver inte vara orolig. För de är inte så där hemska innerst inne, och sedan gör kärleken så att deras dåliga sidor kan försvinna… Vad ska jag säga? Detta låter ju rätt fånigt, jag vet att det gör det. Men de riktiga mästarna inom genren kan ändå få det att fungera, och jag måste erkänna att Simona Ahrnstedt tillhör denna skara… Man kan fråga sig om alla sexscener i hennes böcker är nödvändiga, men de hör väl också dit på något sätt… Jag gillar också att tre riktiga historiska personer får finnas med i ”Betvingade”. Kung Magnus och drottning Blanche är ganska viktiga bipersoner, och även den heliga Birgitta dyker upp i ett kapitel…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.