”Sabinas bok” av Vibeke Olsson

7

”Sabina”: Bonniers förlag, 1985
”Sabina och Alexander”Bonniers förlag, 1987

1998 kom en samlingsvolym ut, som innehöll fyra av Vibeke Olssons romaner från 80-talet. Och de första två är ”Hedningarnas förgård” och ”Kvarnen och korset”, som jag redan skrivit om tidigare. De andra två är ”Sabina” från 1985 och ”Sabina och Alexander” från 1987. Titlarna avslöjar direkt att nu har Sabina, dottern till Callistrate från de båda tidigare delarna i serien, blivit huvudperson. Hon fick senare också ge namnet åt samlingsvolymen: ”Sabinas bok”… Det har egentligen gått bra i livet för Sabina, för hon är lärarinna åt slavbarnen i en stor villa i en av staden Roms bättre delar. Hon är nu tjugofyra år gammal och så välutbildad som en slavinna på den här tiden bara kunde bli. Men det har inte gått lika bra för resten av Sabinas familj. Hennes bror Onesimus bor kvar med sin familj i fattigdomen i Transtiber. Han har nu blivit kvarndragare, precis som hans far var en gång… Onesimus och hans fru Agathe får slita hårt, och även deras tre barn har nog ett svårt liv framför sig. Callistrate och lillasyster Eunice bor på en bordell strax utanför staden. Callistrate har nu varit fånge där i sexton år, bara för att hon deltog i en kristen gudstjänst, medan Eunice helt enkelt har blivit en vacker ung prostituerad… Sabina har svårt för både fattigdomen i Transtiber och allt med bordellen, men hon försöker ändå hälsa på sin mor och sina syskon så ofta hon bara kan…

Annars känner Sabina det som att livet bara går henne förbi, medan andra liksom förbränns av det. Ingen man vill väl ha en kvinna med en missbildad arm? Och något barn lär hon ju aldrig få heller, medan andra verkar vara gravida mest hela tiden… Men en dag lägger hennes herre, Aulus Plinius, märke till henne. Och så blir det ändå så att Sabina plötsligt förstår att hon trots allt väntar ett barn. Men sedan dör både Callistrate och Aulus Plinius inom en kort tid, och det är nog för att Sabina ska känna att hennes liv har skakats om ordentligt. Men det visar sig också att Aelia, Aulus Plinius änka, har fattat ett beslut… Hon vet så väl att hon aldrig kommer klara av att se det lilla barn, som Sabina skall föda fram till vintern. Så blir Sabina plötsligt såld till centurionen Fabius Alexander, som vill köpa en lärarinna till sina barn. Men det här betyder att hon till råga på allt måste flytta upp till det avlägsna Germanien (nuvarande södra Tyskland)! Sabina har ju uppfostrats till att se Rom som hela världens medelpunkt, och det barbariska Germanien måste då i stället vara en av världens utkanter. Hon kunde lika gärna ha fått flytta till Indien eller till Kina! Och hur ska hon kunna leva där borta, där det väl knappt ens kan finnas någon civilisation? Och visst är småstaden Colonia Agrippinensis (nuvarande Köln) annorlunda mot Rom… Men snart nog blir Sabina fäst vid Primigenia och Titus, för så heter hennes nya elever. Och i familjen finns det också två yngre döttrar, Hilde och Fortunata. Och så dör plötsligt barnens mor, vilket gör att relationen mellan Sabina och Fabius förändras…

När vi träffar Sabina igen har det gått flera år. Hon är fortfarande lärarinna hos Fabius Alexander, men nu har de flyttat till Mogontiacum (nuvarande Mainz i södra Tyskland). Fast för Sabina är det ju likadant som i Colonia Agrippinensis. Även den här staden ligger ju vid Romarrikets norra gräns alldeles intill floden Rhen, och även här är det också armén som håller igång allt i den lilla staden… Sabina undervisar nu inte bara Primigenia och Titus, som har blivit tonåringar, utan även deras lillasyster Fortunata och sin egen son Callixtus. Alexander har gift sig med den unga snorkiga Octavia, men hans tre barn tycker alla bättre om Sabina, som själv minns den tid då han sökte sig till henne… Primigenia längtar efter något annat. Hon vet själv inte riktigt vad, bara det är annorlunda än hennes uppväxt i olika militärläger. Och det är först när hon lär känna den kristne bagaren Efraim och även blir kristen själv, som hon äntligen finner vad hon har letat efter. Titus går och längtar efter den dag, då hans far ska låta honom ta värvning. För han vill ju inget hellre än bli en tapper soldat han också. Men hans militära bana slutar tyvärr snart med förskräckelse… Sabina själv har dock fått det bättre än vad hon kunde ha drömt om. För efter skilsmässan från Octavia frigav Alexander Sabina och gifte sig med henne. Hon får till och med återse sin älskade hemstad Rom under en semesterresa dit… Sabina får också två barn med Alexander: Paulina och Drusus. Men hon blir ju ändå kvar uppe i det krigiska Germanien, där det är svårt för en centurions hustru att förbli lycklig…

Sabina är ju en huvudperson, som jag verkligen borde tycka om. Hon älskar ju böcker, och det kan ju också ge vem som helst ett plus i kanten hos mig. Och visst känner jag även igen mig i känslan av att vara en gammal ungmö (Sabina ansågs vara det när hon inte hade vare sig man eller barn vid tjugofyra års ålder). Men så blir det allt mer tydligt att hon även har en del sämre sidor. Sabina är ju ännu mer än sin mor ett barn av sin tid, och det är typiskt för henne att hålla hårt hur det ”ska” vara. Visst går det att ursäkta det med att vi alla påverkas av vår omgivning, att det nog bara är realistiskt. Fast det är ändå otäckt att läsa om hur hatisk Sabina är mot kristendomen, trots att hennes mor hade varit kristen, eller hur viktigt det är för henne att hålla på klyftan mellan slavar och fria människor. Men det var ändå möjligt för Vibeke Olsson att trots allt göra henne till en delvis sympatisk person, så att man kan både glädjas och sörja tillsammans med Sabina under olika skeden av hennes liv… Hennes resa upp till Germanien låter oss också få möta en värld, som vi annars knappast får bekanta oss med alls i skönlitteraturen: Romarrikets del i nuvarande södra Tysklands historia. Här är det väl inte den eviga fattigdomen, som ger människorna bekymmer, för i Germanien är klassklyftorna inte fullt så stora som nere i Rom. Utan nu får vi i stället möta en värld, där krigen mot olika germanska stammar när som helst kan slå ens tillvaro i spillror. Och även i Germanien dyker förföljelserna mot kristna upp, om än bara genom bipersoner…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.