”De skandalösa” av Simona Ahrnstedt

de-skandalc3b6sa

Utgivning: Damm förlag, 2013

Efter att jag hade läst ”Överenskommelser” och ”Betvingade”, så var det självklart dags för mig att kasta mig över Simona Ahrnstedts tredje roman: ”De skandalösa”. Och den här gången hamnar vi i stormaktens och barockens tid. Berättelsen utspelar sig under sommaren 1685, och den börjar med en rätt så tragisk scen… Magdalena Swärd bor med sin jungfru Beata i ett uselt kyffe i Stockholm. Hon blev tidigt föräldralös och har därför länge fått lita på andras välvilja. Men trots allt det där har nog det senaste året varit det värsta i hennes liv. Först blev hon grovt sviken av sin fästman, men det blev orättvist nog ändå hon, som beskylldes för att ha orsakat en skandal. Och då hon dessutom ska fylla hela tjugosex år nu till hösten, så måste hon tydligen finna sig i ödet att bli en gammal ungmö. Men det värsta är nog ändå att hennes pengar håller på att ta slut. Så när hon får erbjudande om att bli sällskapsdam åt en ung friherrinna, så kan hon knappast tacka nej till det. Fröken Venus är bara sexton år gammal, men oerhört vacker och förtjusande, och det är också meningen att hon ska gifta sig så rikt som möjligt. Så nu måste hon ju åka till slottet Wadenstierna, när änkegrevinnan Gripklo har bjudit henne dit. Men hon är inte den enda unga adelsdamen, som ska tillbringa sommaren där, för nu ska ju den nyblivne greve Gabriel, som snart ska komma hem, välja sig en passande hustru…

Gabriel Gripklo har plötsligt ärvt allt, då såväl hans far som hans två äldre bröder numera är döda. Själv skulle han helst fortsätta segla ute på världens hav, men nu kräver ju plikten att han börjar leva ett helt annat liv. Och det är inte alls särskilt roligt för honom att återvända till Sverige, för folk har fortfarande inte glömt den gamla skandalen, den där om att han skulle ha orsakat en flickas död… Och en kväll slår Gabriel vad om att han ska kunna förföra den strama Magdalena inom två veckor! Men samtidigt får hon veta att Peter, hennes före detta fästman, snart skall komma till Wadenstierna med sin nya fästmö. Därför sväljer hon ändå vreden över att greve Gabriel har slagit vad om henne, och i stället ingår hon ett skamlöst avtal med honom. Men det hela tar en vändning, som ingen hade kunnat föreställa sig… Och ja, det var ju romanens handling i stora drag. Och tyvärr måste jag säga att Simonas allra nyaste verk också är hennes sämsta hittills. Eller rättare sagt den som är minst bra, för den är väl inte dålig. Men det känns ju som om sexscenerna fick ta alldeles för mycket plats här. Ja, visst finns det sexscener i ”Överenskommelser” och ”Betvingade” också. Men det här tar priset! Det är som om Simona lade ner så mycket tid på att skriva om när Magdalena och Gabriel har sex, att hon glömde bort att berätta om annat också. Därför skildrar hon inte 1600-talet lika bra som hon skildrade 1800-talet och 1300-talet, vilket ju är synd. Och använde folk verkligen ord som ”ha sex” och ”sexig” på den här tiden? Tyvärr känner jag på mig att de inte gjorde det…

Jag skulle också önska att vi hade fått veta mer om Ossian och Beata. Helt plötsligt är de ju ett par, men hur blev de det? Däremot måste jag väl erkänna att Simona skildrade Venus känslor riktigt bra. Och ja, jag gillar också faktiskt Magdalena och Gabriel. Visst kan det kännas som att vi åter har fått möta Beatrice och Seth eller Illiana och Markus. För hon är en intelligent proto-feministisk kvinna, som inte beskrivs som vacker (även om till och med hon kan överraska när det blir dags för en bal), medan han är en rik man med tvivelaktigt rykte, som ändå till slut gör sig förtjänt av hennes kärlek. Men så vet också Simona Ahrnstedt hur hon ska använda sig av dessa arketyper så att det känns rätt, även när hon gör det för tredje gången… Magdalena påminner förresten mig mycket om Jane Eyre. Var bådas pappor präster och kom bådas mammor från lågadliga familjer? Jo då! Förlorade de båda två tidigt sina föräldrar? Ack ja. Anses de vara intelligenta men oansenliga? Jajamensan! Och får de ändå båda två gifta sig med en rik adelsman? Ja, vad tror du själv? Det är faktiskt intressant hur jag kan hitta så många likheter mellan olika romanfigurer. Beatrice från ”Överenskommelser” är också väldigt lik en viss Catrin Ambrosia, som var huvudperson i en serie på sex delar av Alice Lyttkens. Och visst ja, hon är ju också lik Irene Heron från ”Forsytesagan” av John Galsworthy. Men jag får återkomma till det där en annan gång…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.