Special 1: Mileva Einstein

mileva1

Jag har genom åren läst om många historiska levnadsöden. Och visst har många råkat ut för olika orättvisor. Men det är sällan jag tyckt så synd om någon som om Mileva Maric Einstein. För hennes historia har verkligen gripit mig och gjort mig arg. Och fast hon nu har varit död i sextiosju år, så vill ännu många människor inte erkänna hur mycket hon fått lida och uppoffra. Mileva hade ju nämligen oturen att förälska sig i en man, som kom att bli berömd och hyllad. Så trots att det är hela sextio år sedan även han dog, så vill fortfarande många försvara honom. Att det är orättvist mot en kvinna, vars liv blev allt sämre för varje år, det verkar de strunta i. Även så här många år efteråt ska tydligen vinnaren få lov att fortsätta vinna. Och i detta fallet betyder det också att de låter mannen fortsätta vinna över kvinnan. Men intressant nog har jag märkt en sak. Även om hans försvarare framställer Mileva som betydelselös och misslyckad, så kan inte ens de förneka hans otrohet, eller att han gav henne en lista med förnedrande krav. Ja, han kanske till och med slog henne! Utan de verkar bara låtsas som om detta inte har hänt. Men numera är vi också många, som vill att folk äntligen skall uppmärksamma denna mycket intressanta kvinna, trots att hennes f.d. make gjorde allt för att världen skulle glömma henne…

Ännu idag är det fler män än kvinnor, som sysslar med vetenskap. Och år 1896 var det självklart för de flesta att kvinnor inte ens borde tänka på sådant, utan bara lämna detta åt männen. Flera högskolor och universitet i Europa tog inte emot kvinnliga studenter. Men ändå blev den den 20-åriga Mileva Maric intagen på ETH, som var en teknisk högskola i Zürich i Schweiz. Hon kom från en förmögen familj i provinsen Vojvodina, som idag tillhör republiken Serbien, men på den tiden fortfarande var en del av kejsardömet Österrike-Ungern. Och hennes far var en högt uppsatt tjänsteman inom den kejserliga statsapparaten, som verkar ha stöttat dotterns ambition att studera fysik och matematik. Hon hade ju varit den enda flickan på ett läroverk, som egentligen bara var öppet för pojkar. Och även på den här högskolan blev hon den enda kvinnan i sin klass. Men nu var hon ändå på plats där i Zürich, och hennes framtid lysande ut. Meningen var nog att hon skulle utbilda sig till att bli lärare och få sin egen strålande karriär. Men det var också där i Zürich, som hon skulle möta sitt öde i studiekamraten Albert Einstein. Förutom att de delade kärleken till vetenskapen, så var de även båda två intresserade av musik (för han spelade fiol och hon spelade piano) och vandringar i naturen. Och nu kom känslorna mellan dem att växa. Hans föräldrar tyckte dock inte att hon var ett passande parti för honom. Särskilt hans mor kunde inte alls tåla Mileva…

För det räckte inte med att hon var serbisk-ortodox, medan han var jude. Utan dessutom var hon tre år äldre än han, och på den här tiden skulle en hustru vara yngre än sin man. Och till råga på allt var hon halt och ”för boklärd”, alltså helt olämplig som hustru. Våren 1901 stod det klart att Mileva väntade barn, men hans mor rasade ändå mot henne. Hon ska till och med ha skrivit ett elakt brev till hennes föräldrar! I januari 1902 fick Mileva och Albert en dotter. De kallade den lilla flickan för Lieserl, men plötsligt så nämndes hon inte längre i deras brev. Så vad hände där? Ännu idag är det ett olöst mysterium. Men det verkar som att Lieserl hade fått scharlakansfeber, och det är mycket möjligt att hon dog i sjukdomen. Men andra tror att hon kom att bli adopterad av någon, för Mileva och Albert var inte gifta vid den tidpunkten. Men ingen vet ju säkert, och hur som helst skulle Albert aldrig tala om Lieserl senare i livet… Det var först efter sin fars död som Albert äntligen gifte sig med Mileva. Men nu verkade det trots allt som att hon äntligen skulle få bli lycklig. Till en början verkade allt också vara bra. Paret fick med tiden två söner, Hans Albert och Eduard. Och det var ju också under denna tid, som Albert kom att publicera fyra på sin tid mycket revolutionerande vetenskapliga uppsatser. Milevas inflytande på dem diskuteras ännu idag. Hur mycket hjälpte hon egentligen Albert?

Äktenskapet skulle dock hur som helst inte hålla så länge, för Albert kom snart att visa mörka sidor av sin personlighet. Han hade svårt att leva ett harmoniskt vardagsliv med någon kvinna. Och visst hade Mileva varit intressant för honom förut, när det var dramatiskt och spännande. Men nu såg han henne som ”bara en tråkig hemmafru”, och han började snart tröttna på henne. Visst borde han ha fattat att hon hade två barn och ett hushåll att sköta om, så deras liv måste bli annorlunda än när de var yngre. Men det verkade han inte göra, och så började han intressera sig för andra kvinnor… På sin födelsedag ett år fick han så ett kort från en av sina kusiner, Elsa Löwenthal. Den kvällen skulle det vara en fest för Albert, men Mileva kom inte med dit. Vännerna undrade förstås hur det kunde komma sig. Albert försökte ju bortförklara det hela, men det visade sig att hans fru satt ensam hemma och grät. Ja, hon ska till och med ha varit blåslagen och svullen i ansiktet! Men nu hade hon ju också förstått sanningen, att Albert hade inlett ett förhållande med sin kusin Elsa… År 1914 fick han en tjänst som professor i Berlin, och Mileva och pojkarna följde alltså med honom dit. Men hon visste ju också att Elsa bodde där i staden, så hon förstod nog varför han ville flytta dit. Dessutom kom Albert plötsligt med så många konstiga regler, som han ville att hon skulle följa. Det visade ju klart och tydligt att han hade slutat älskat henne. Nej, det här gick bara inte längre! Så här kunde hon inte leva!

Mileva hade också en annan anledning till att inte stanna hos Albert i Tyskland. Man pratade om krig, och då skulle ju Tyskland stödja Österrike-Ungerns sida mot Serbien och Ryssland. Gavrilo Princip, han som hade skjutit ihjäl det österrikiska kronprinsparet där nere i Sarajevo, var till och med serb liksom hon! Nu hade ju hennes familj ett typiskt tysk-judiskt efternamn, men alla visste att hon knappast var tysk, och även hennes söner var ju numera döpta in i den serbisk-ortodoxa kyrkan. Så nu var det egentligen bäst att lämna Tyskland så fort som möjligt. Och nu var det neutrala Schweiz nog det bästa landet att bo i med två små pojkar, som var till hälften judar och till hälften serber. Mileva hann ju knappt lämna Tyskland innan kriget mot både Ryssland och Frankrike började. Det som vi kallar för första världskriget var ett faktum. Mileva och de två pojkarna återvände alltså till Zürich, medan Albert kom att stanna i Berlin. Därmed fick hon också påbörja en helt ny fas i sitt liv… Hon hade ju älskat Albert så mycket, och i början hade hon varit säker på att han besvarade hennes kärlek. Men numera kallade han ju henne för ”otroligt ful”. Eller att hon var som en anställd, som han ”inte kunde avskeda”… Mileva hade själv aldrig kunnat göra någon karriär inom vetenskapen, men att vara gift med den allt mer hyllade Albert Einstein var inte heller så illa. Eller det skulle ju inte ha varit det, om han bara hade varit en bättre far och make…

Idag har olika forskare olika åsikter om vilket inflytande Mileva hade på Alberts tidiga arbete. Men hon måste i alla fall ha varit mycket intresserad av det. Och nu var det över för henne… För liksom så många andra kvinnor i hennes generation hade Mileva inte fått någon examen, trots att de fått studera på en bra skola. På den här tiden tog många detta som ett bevis för att kvinnor var sämre än män, åtminstone på vetenskap och matematik. Men i våra dagar gör man hellre en helt annan tolkning: Kvinnor kunde visst få komma in på ETH, men det fanns ingen garanti för att lärarna skulle vara rättvisa mot dem. Och sedan blev Mileva dessutom gravid, vilket inte heller gjorde något lättare för henne. Hon hade till slut inte något annan framtid än att få gifta sig med Albert. Och nu hade hon inte bara misslyckats med att få en egen karriär, utan också blivit grymt sviken av sin man. Förståeligt nog fick hon ett nervöst sammanbrott. Albert gick nu och längtade efter att få ut sin skilsmässa från Mileva, men den gick ändå inte genom förrän det stora kriget var över. Han lovade till slut att så fort han vann Nobel-priset, så skulle hon få alla pengarna som ersättning i utbyte mot att hon gick med på en skilsmässa. Han vann också Nobel-priset i fysik år 1921, och de pengarna skulle också bli Milevas största inkomstkälla i resten av hennes liv…

Men hur som helst blev Milevas liv allt mer tragiskt, medan Albert nu hade friheten att gifta om sig med Elsa. Och hans mor var ju också betydligt mer nöjd med henne än med Mileva… År 1933 kom nazisterna till makten i Tyskland, och Albert och Elsa flydde då snart till USA. Till sist flyttade också sonen Hans Albert och hans familj till USA. De var i och för sig trygga från judeförföljelser i Schweiz, men det var möjligt att nazisterna skulle få makten också där. Men efter att Albert kom till USA och aldrig mer återvände till Europa, så fick han snart åter leva ett bra liv. Fast det var nu tydligt att hans andra äktenskap knappast blivit lyckligare än hans första. För när livet med Elsa också blivit mer vardag än dramatik och spänning, så tappade ju även hon sin tjusning. Snart fick även Elsa finna sig i att Albert var otrogen (han ska ju till och med ha varit intresserad av hennes dotter) och ville att hon skulle följa konstiga regler. Men om Mileva fattade att hon måste behålla någon värdighet, så gick det aldrig upp för Elsa. Albert höll ju på att bli 1900-talets största kändis inom vetenskapen, och nu ville hon ”sola sig i glansen” och inte lämna honom. Så de kom alltså trots allt att vara gifta fram till hennes död, och sedan kom han att leva som änkeman i resten av sitt liv. Under tiden fick Mileva ensam ta nästan hela ansvaret för de båda sönerna, och hennes liv blev allt mer besvärligt…

Det gick förstås bra för Hans Albert. Han hade ju fått gå på ETH, precis som hans föräldrar hade gjort en gång. Sedan gifte han sig och fick barn, och så till slut blev han också professor. Men så var det Eduard… Han hade tänkt läsa medicin och bli psykiatriker, men så blev han i stället psykiskt sjuk och fick diagnosen schizofreni. Mileva fick lägga ut alla sina pengar på vård för sin son, och de ekonomiska problemen bara växte. Och så kom den dag, då allt gick riktigt på tok. Eduard fick ett anfall och skrämde sin mor så hon fick ett nervöst sammanbrott. Hon lades in på ett sjukhus, där hon stannade tills hon dog tre månader efteråt. Eduard lades också in på ett sjukhus för resten av sitt liv. Eduard skall faktiskt ha sagt att han hatade sin far, och också Hans Albert hade en mycket frostig relation med fadern så länge hans mor levde… Idag är Albert Einsteins namn synonymt med ordet ”geni” för många. Och när det gäller hans vetenskapliga arbete, ja, då förtjänar han väl kanske den äran. Men hur mycket visste då folk om honom som person? Naturligtvis var det knappast så mycket. Han gjorde allt för att ingen skulle få veta hur illa han behandlade sina hustrur, eller att även hans förhållandet till sönerna var dåligt. Och han sade som sagt inte ett enda ord om att den lilla Lieserl någonsin existerat… Och så här fortsatte det i trettio år efter hans död. Albert Einstein blev allt mer en ikon och en idol för många. Men på 1980-talet hittade man plötsligt flera brev mellan honom och Mileva, som de skrivit till varandra runt sekelskiftet.

Och i och med det började en annan betydligt mindre smickrande bild av honom växa fram. Lieserls existens blev äntligen känd, och man började fråga sig vem Mileva egentligen varit. Hade hon varit med om att skapa relativitetsteorin? Ja, det finns det inget enhälligt svar på. Men hur som helst är hennes historia typisk. För kvinnorna i hennes generation var det svårt att bli uppmärksammade inom områden, som män brukade få ha monopol på. Och ett av dem var ju vetenskapen… Kvinnor fick ju ofta ge upp sådana ambitioner helt, eller så hamnade de jämt i skuggan av sina manliga kollegor. Marie Curie var ju det stora undantaget från den här tragiska regeln. Men hur långt skulle ens hon ha kommit, om inte hennes make stöttat henne? Tragiskt nog har jag gjort en till upptäckt, som visar att stackars Mileva är otursförföljd även efter sin död. För någon missade nämligen att betala avgiften för hennes grav på en kyrkogård i Zürich, så man tog helt enkelt bort hennes gravsten! Men i juni 2009 fick hon en ny gravsten från det serbiska folket. För trots att hon knappt bodde i sitt hemland som vuxen, så är Mileva ändå som mest uppmärksammad av andra serber. Och fast hon dog för hela sextiosju år sedan, så väcker Mileva Maríc Einstein fortfarande starka känslor, både positiva och negativa. Så då kan hon inte ha varit så betydelselös ändå…

Några snabba fakta

Mileva Maric föddes i Titel i Serbien den 19 december 1875. Hon dog i Zürich i Schweiz den 4 augusti 1948.

Albert Einstein föddes i Ulm i Tyskland den 14 mars 1879. Han dog i Princeton, New Jersey i USA den 15 april 1955.

Lieserl Maric Einstein föddes i Novi Sad i Serbien någon gång i januari 1902, men hennes liv i övrigt är fortfarande ett mysterium.

Hans Albert Einstein föddes i Bern i Schweiz den 14 maj 1904. Han dog i Woods Hole, Massachusetts i USA den 26 juli 1973.

Eduard Einstein föddes i Zürich i Schweiz den 28 juli 1910. Han skulle dö i samma stad den 25 oktober 1965.

Idag lever ännu fem av Milevas och Alberts barnbarns barn. Alla dessa är barn till deras sonson Bernhard, som levde mellan 1930 och 2008. Bernhard var det enda av Hans Alberts barn, som kom att överleva barndomen. Hans Albert och hans hustru Frieda adopterade senare även en flicka, Evelyn, som senare i livet påstod att hon var en biologisk dotter till Albert Einstein. Men ingen vet om det påståendet är sant. Evelyn levde i alla fall mellan 1941 och 2011.

Annonser
%d bloggare gillar detta: